- Jag Längtar och Jag Saknar
Det finns en del saker som jag verkligen längtar till otroligt mycket som jag saknar av hela mitt hjärta ibland. Det som jag längtar till och saknar mest är att ha sommarlov och friheten som det innebär. Jag längar också efter allt som jag ska göra i sommar, Peace&Love, kryssning, Ängelholm, tälta ute med vänner, bada, träffa massa människor, ligga och sola på altanen, ta en glass vid ån, ta tåget till stockholm för att bara vara, leva livet och njuta av det. Jag längtar så att jag får ont i kroppen. Jag längtar efter kärlek.
Men att längta är ändå en relativt behaglig känsla, för man vet att det man längtar efter finns där i framtiden. Saknaden är värre. Att sakna något som man vet att man aldrig kommer att ha igen är en riktigt speciell känsla. Samtidigt som man är obeskrivligt tacksam för det man hade så gör det så ont att tänka på det för man vet att det kommer alrig bli så igen. Det är mycket som jag saknar. Det gör ont, som om ett hål öppnas precis under mitt bröst där allt det saknade skulle varit men som nu ekar av tomhet. Jag saknar Englandsresan och människorna som jag träffade där, jag kommer aldrig uppleva samma sak igen och antagligen aldrig träffa människorna som var helt underbara. Jag saknar Dominikanska Republiken för att där levde jag i ett paradis. Jag saknar vänskapen som jag och Fanny hade, jag hoppas verkligen att vi kan hitta tillbaka till den kanske i sommar, nu är vi för olika. Jag saknar konfirmationen, vi hade alltid så otroligt roligt och Gotland var verkligen en hur bra som helst, kan verkligen inte beskriva, allt var perfekt!
Så klart så finns det mycket mer som jag saknar men allt som jag skrev hände under förra året. Och det året, 2010, var det bästa året någonsin för mig, slog alla andra år hur många gånger som helst! Jag var lycklig! Emellanåt var jag ledsen såklart, men för att få vara så lycklig som jag var de fyra veckorna jag skrev om ovan, för att få vara så lycklig måste man även vara olycklig emellanåt. Då blir lyckan lyckligare. När olyckan blir djupare blir lyckan som kommer större. Och självklart så gäller det åt andra hållet också, ju lyckligare man är desto olyckligare kommer man att bli. Kan låta som en jävligt negativ och cynisk tanke men det är så det är, förlorar man det man älskar över allt annat blir sorgen större än man någonsin kunnat tänka sig. Lycka och sorg väger upp varandra.
Jag vill leva ett lyckligt liv. Lyckan är värd saknaden och sorgen.
Men att längta är ändå en relativt behaglig känsla, för man vet att det man längtar efter finns där i framtiden. Saknaden är värre. Att sakna något som man vet att man aldrig kommer att ha igen är en riktigt speciell känsla. Samtidigt som man är obeskrivligt tacksam för det man hade så gör det så ont att tänka på det för man vet att det kommer alrig bli så igen. Det är mycket som jag saknar. Det gör ont, som om ett hål öppnas precis under mitt bröst där allt det saknade skulle varit men som nu ekar av tomhet. Jag saknar Englandsresan och människorna som jag träffade där, jag kommer aldrig uppleva samma sak igen och antagligen aldrig träffa människorna som var helt underbara. Jag saknar Dominikanska Republiken för att där levde jag i ett paradis. Jag saknar vänskapen som jag och Fanny hade, jag hoppas verkligen att vi kan hitta tillbaka till den kanske i sommar, nu är vi för olika. Jag saknar konfirmationen, vi hade alltid så otroligt roligt och Gotland var verkligen en hur bra som helst, kan verkligen inte beskriva, allt var perfekt!
Så klart så finns det mycket mer som jag saknar men allt som jag skrev hände under förra året. Och det året, 2010, var det bästa året någonsin för mig, slog alla andra år hur många gånger som helst! Jag var lycklig! Emellanåt var jag ledsen såklart, men för att få vara så lycklig som jag var de fyra veckorna jag skrev om ovan, för att få vara så lycklig måste man även vara olycklig emellanåt. Då blir lyckan lyckligare. När olyckan blir djupare blir lyckan som kommer större. Och självklart så gäller det åt andra hållet också, ju lyckligare man är desto olyckligare kommer man att bli. Kan låta som en jävligt negativ och cynisk tanke men det är så det är, förlorar man det man älskar över allt annat blir sorgen större än man någonsin kunnat tänka sig. Lycka och sorg väger upp varandra.
Jag vill leva ett lyckligt liv. Lyckan är värd saknaden och sorgen.
Kommentarer
Trackback
